Immigrationsfrågan igen. Medborgare !

 

Nu har det gått så långt i immigrationsfrågan, att vårt samhälle Sverige med vår värdegrund om hur vi vill ha det och hur vi vill leva håller på att rämna. Det finns stora grupper av de invandrare som vistas här, som inte visar någon som helst respekt för vad vi har skapat för samhälle. Ett samhälle där man inte brukar våld för att lösa olika frågor. Ett samhälle som tillåter olika religioner,men är sekulariserat. Ett samhälle där alla människor har ett lika värde. Ett samhälle där staten med bland annat lag reglerar det som är av gemensamt intresse för oss. Ett samhälle där staten har våldsmonopol. Ett samhälle där staten har laglig rätt att utkräva skatt för gemensamma verksamheter

Våra invandrare har tagits emot i vårt land med vänliget och respekt. Vi har inte gjort dem illa utan hjälpt dem efter vår förmåga och tillgängliga resurser. Hur lönas vi för detta? Jo  med upplopp, kriminalitet, stor förstörelse, grovt våld och mord i stora delar av vårt land.

Detta kan vi inte längre acceptera. Vår regering måste sluta prata och agera. Vi måste med andra ord ta i med hårdhanskarna och bestraffa våldsverkarna och de, som ligger bakom dem och bekostar det hela. Deras familjer måste ställas till svars om våldsverkarna är minderåriga, jfr föräldrabalken.

Det hela har gått så långt att nationens säkerhet är hotad  inifrån. Regeringen är skyldig att skydda sina medborgare. I annat fall får väl gemene man återta rätten att skydda sig själv. Det sista vore väldigt olyckligt om det måste ske.

Medborgare, läs även nedanstående och begrunda.

Övervaknings- och polisstat enda lösningen i invandrargetton

Björn Norström

KRÖNIKA Det som många av oss varnat för i åratal har nu blivit verklighet, migranter från muslimska tredje världen som bokstavligen skapar totalt kaos och anarki i invandrargetton där bilbränder och attacker mot räddningspersonal är vardagsmat. Denna utveckling är dock helt förväntad eftersom många migranter härstammar från geografiska områden, folkgrupper och kulturer där kaos och konflikt är normen. Enda lösningen för att stoppa detta är att skapa en övervaknings- och polisstat med nolltolerans i dessa områden.

 

Den destruktiva utvecklingen i förorterna är ingen överraskning utan helt förväntad. Många migranter från de länder Sverige öppnade gränserna för är vana vid såväl kaos och anarki som övervakningssamhälle och polisstat. Detta är för många enda samhällserfarenheten och därmed dessas normaltillstånd och förväntning. Det är alldeles för många migranter som inte har någon erfarenhet eller förståelse för hur man beter sig ansvarigt i en demokrati, och personansvaret som krävs vad gäller det egna beteende inom en civiliserad rättsstat. Återigen, massinvandringen från tredje världen är även i detta sammanhang fullständigt inkompatibel med Sveriges liberala samhällsmodell och svenska värderingar.

 

Anländer man från till exempel Syrien, Afghanistan eller Somalia har man naturligtvis varken kulturell eller social förståelse för hur man uppträder civiliserat inom en demokratisk rättsstat. Man vet sannolikt inte ens vad en demokratisk rättsstat betyder. Samtidigt, för att kasta bensin på elden, förväntas man heller inte i dagens Sverige som invandrare att agera acceptabelt eller anamma ett civiliserat beteende. Barbari tolereras av såväl politiker, myndigheter som media, vilket bara späder på de redan massiva problemen som invandring från muslimska tredje världen utgör.

Dialog, korvgrillning och allmän mesighet från samhällets sida ses i flera invandrade kulturer som en svaghet, vilket leder till avsaknad av respekt för polis och rättsväsendet och i slutändan för hela det svenska samhället. Inom vissa kulturer som rotar sig i Sverige anses aggressioner och våld vara styrka. Är man stark gäller våld. Är man svag gäller korvgrillning och dialog. Konflikt löses med våld, inte inom det civiliserade svenska regelverket enligt många invandrare baserat på deras kultur och livserfarenheter. Denna världsbild migrerar naturligtvis till Sverige med och växer fram där dessa kulturer rotar sig.

Svensk mesighet möter alltså invandrad aggressiv kultur. Det enda många migranter begriper är våld, våld och åter mer våld, där slutligen statens våldsmonopol måste användas med full kraft för att städa upp på gator och torg och rättssystemet delar ut kännbara straff och utvisning är en naturlig del av straffskalan. Just detta är många invandrare nämligen redan vana vid i deras ursprungsländer, att staten tar till massivt våld samt stenhård bestraffning för att lösa problem med befolkningens beteende.

Mänskliga rättigheter måste ibland inskränkas i syfte att återställa rättsstaten och civilsamhället när inget annat fungerar för att få bukt med eskalerande våld, kaos och anarki. Det finns en anledning till att Frankrike och Belgien efter terrordåden blev övervaknings- och polisstater där vissa friheter och rättigheter inskränktes. Muslimsk massinvandring leder till detta lär vi oss nu den hårda vägen. Det finns sannolikt en anledning utöver totalitära islam att flera muslimska länder är just totalitära övervaknings- och polisstater. Det verkar nämligen vara det enda alternativet till totalt kaos och konstanta inbördeskrig där vissa kulturer och religionsideologi råder.

Sverige ser USA som ett mångkulturellt paradis, så låt oss granska just USA om Sverige nu ska införa samma samhällsmodell och mångkulturella kaos. New York City torde dessutom vara paradexemplet. New York City hade länge massiva problem med mer eller mindre anarki och kaos på gator och torg, minus islam, där gatukriminalitet härjade precis överallt, inklusive organiserad kriminalitet som maffian och gäng låg bakom.

Rudy Giuliani blev borgmästare för staden 1993, vilket blev en brytpunkt. En av Giulianis absout första åtgärder var brottsbekämpning, att få bukt med kaoset och kriminaliteten. Omedelbart efter att han intog rollen som borgmästare implementerade han den sk. Broken Windows-teorin och nolltolerans, vilken kort och gott betyder massiv övervakning och polisnärvaro där människor arresterades och bestraffades för de allra minsta problem som till exempel fylla eller att urinera på gatan. Tanken var att om man tar itu med dessa småproblem så förebygger man samtidigt mer allvarlig kriminalitet. Giulianis åtgärder var mycket lyckade och kriminaliteten i New York City sjönk dramatiskt. Hela samhället samarbetade mot samma mål, politiker som polis och rättsväsende.

Resultatet syns än i dag överallt på gator och torg i New York City där massiv övervakning är normen genom kameror och polisnärvaro. Lägg därtill effekten av 9/11-terrorismen så har New York City omvandlats till en modern övervaknings- och polisstat. Denna utveckling har å ena sidan minskat risken att bli utsatt för gatukriminalitet och terrorism, men å andra sidan kraftigt inskränkt känslan av frihet då verkligheten är att man alltid övervakas av såväl kameror som polis var man än rör sig. Svenska invandrargetton måste sannolikt omvandlas till detsamma för att lösa problemen där.

Sveriges invandrargetton idag, där även islam rejält späder på problemen, är dessvärre ännu mer kaotiska än New York City var innan Giuliani kom till makten. Stefan Löfven är tyvärr heller ingen Rudy Giuliani vad gäller förståelse för brottsbekämpning och hårdhandskar. Giuliani var nämligen en utbildad advokat som tampats med New York Citys allra mest kriminella element som åklagare och begrep därmed den kriminella kulturen, strukturen och kriminellas tankesätt.

Giuliani fattade att det var hårt mot hårt som gällde för att sedan omvandla denna förståelse till konkreta åtgärder. Allt annat var lönlöst, vilket det även är i Sverige idag i invandrargettona. Om korvgrillning och dialogpolis faktiskt hade fungerat så skulle inte invandrargettona se ut som de gör idag. Alltså har precis alla åtgärder som diverse förståsigpåare förespråkat redan helt misslyckats och värdefull tid därmed kastats bort.

Stefan Löfven har sannolikt inte heller under åren som svetsare införskaffat sig djupa kunskaper om kriminella svenska förortskalifat. Löfvens signaler till kriminella muslimer från tredje världen är inte heller direkt desamma som de Giuliani skickade till gangsters i New York City, utan snarare den raka motsatsen. Därför ser invandrargettona ut som de gör idag där en lösning helt saknas och laglösheten fortsätter råda till allas förvåning. Enda lösningen numera verkar vara att låtsas som problemen inte existerar.

Ett annat exempel i USA och helt relevant för Sverige är Willamsburg Collegiate Charter School i Brooklyn, New York, där just övervakning och hårda nypor krävdes för att förebygga kaos i en nyöppnad skola i det mångkulturella problemområdet, något mångkulturella skolor i svenska förorter har mycket att lära av.

Willamsburg öppnades 2005 med strikta klädkoder och otaliga regler kring beteende. Skolan drivs i princip som en militäranläggning med extrem disciplin där eleverna konstant mäts vad gäller såväl akademiska kunskaper som beteenden. Skolan är nu ett föredöme för hela USA, framförallt för mångkulturella skolor runt om i landet med problem kring skolresultat och disciplin.

På tal om Sverige, mångkulturella skolan och kaos. Mitt omedelbara råd till utbildningsminister Gustav Fridolin, som för övrigt verkar helt inkompetent och ointresserad av utbildning och skola, är att omedelbart officiellt krisförklara svenska skolan, förkasta vänstergenusflummeriet följt av införandet av just nolltolerans och appliceringen av Broken Windows-teorin. När väl övergångsperioden från flum till ordning och reda är avklarad i skolan, vilket kräver krafttag på samma sätt som i invandrargettona, kan jag garantera att svenska skolor kommer att förbättras kraftigt vilket leder till förbättrade PISA-resultat och slutligen mer konkurrenskraftiga svenska elever i den globala kunskapsekonomin. Detta skulle inte minst gynna invandrarelever i mångkulturella skolor som behöver struktur och disciplin i sina liv för att lyckas i det västerländska skolsystemet och slutligen på arbetsmarknaden.

Sverige har aldrig tidigare i modern tid stått inför detta strukturella och destruktiva fenomen som utspelar sig i invandrargetton och mångkulturella skolor. Som ett direkt resultat av massinvandring från tredje världen är kaoset och anarkin precis lika aktuell idag i Sverige, som det i New York City innan Giuliani kom till makten. Giuliani behövde dock inte tampas med islam och muslimsk kultur, vilket kraftigt komplicerar och försvårar arbetet i svenska förorter ytterligare, lika lite som Willamsburg-skolan inte behöver tampas med islam och muslimsk kultur.

Rådet från ministern i Libanon är i sammanhanget ett mycket gott råd. Slutlösningen är realistisk även i Sverige som den var i New York City, såvida vi inte accepterar status quo eller eskalering, en övervaknings- och polisstat med utvisningar som möjlighet för att städa upp i svenska invandrargetton. Operation Mareld i Stockholm är redan bevis på att ekvationen som bygger på övervakning och polisnärvaro är väg att skrivas i Sverige. Frågan är dock om den politiska viljan och modet som Rudy Giuliani visade verkligen finns i Sverige under Stefan Löfvens ledning.

Vi hörs i kommentarsfälten!

Björn Norström

Fler krönikor av Björn Norström hittar du HÄR.

 

Det behövs verkstad i immigrationsfrågan. Medborgare!

Vårt land har nått bristningsgränsen vad gäller antalet immigranter. Enligt min mening måste immigrationen stoppas ett tiotal år. Vi medborgare måste få tid att reda ut situationen annars kommer vårt välfärdssamhälle att falla sönder till nackdel för alla. Befolkningstillväxten blir för snabb. Den pågående segregationen mellan nyanlända medborgare och de som har varit här i generationer kommer att öka.

Jag rekommenderar er att läsa nedan infört debattinlägg från SVD 151121.

Jag kunde inte skrivit det bättre själv

Författaren och debattören heter Anders Persson och är statsvetare vid Lunds universitet och Linnéuniversitetet.

Här kommer inlägget:

”Sverige måste kunna säga nej

INTEGRATION Landskrona är ett varnande exempel på vad som håller på att ske på fler håll i Sverige. Här finns redan ett genom- segregerat samhälle. Det skriver statsvetaren och Landskronabon Anders Persson och menar att Sverige endast bör ta emot så många flyktingar som rimligen kan integreras.

Jag är 33 år gammal och bor i Landskrona, en stad som tagit emot fler invandrare/flyk- tingar än de flesta andra svenska städer. Landskrona tenderar att ligga före övriga riket vad gäller både politisk debatt och ut- vecklingen ”på marken”. Här fick SD tidigt rekordstöd och här var kommunalråd från andra partier tidigare än i andra städer villiga att behand- la SD som ett vanligt parti. I Landskrona har vi inte längre någon inflammerad debatt om segregerade bostadsområden och skolor, eftersom integrationsprocessen – som i själva verket är mer av en separationsprocess – nu börjar nå sin fulländning. Det vi ser i Landskrona idag är istället ett etablerat parallellsamhälle som vuxit fram vid sidan av det vanliga svenska samhället med segregerade badstränder, affärer, idrottsverksamheter och restauranger. Jag lever kort sagt i ett genomsegregerat samhälle.

Mycket talar för att Landskronas utveckling är att förvänta i många andra delar av landet. Inte minst givet den nuvarande mycket stora flyktingströmmen. Frågan vi bör ställa oss är om vi inte i flyktingfrågan på allvar måste ta hänsyn till vår förmåga att bygga ett samhälle av alla dessa individer?

I mitt jobb som forskare och lärare i statsvetenskap på Lunds universitet och Linnéuniversitetet har jag haft många och långa samtal om Sveriges integra- tionspolitik med kollegor som till skillnad från mig själv tenderar att bo på betryggande avstånd från de utsatta bostadsområdena där de flesta invandrare och flyktingar bor. I alla diskussioner jag haft om integrationspolitiken med mina statsvetenskapliga kollegor ställer jag alltid samma fråga: nämn en svensk politiker som kommer ens nära av att formulera något som liknar en lösning på integrationsproblemen?

Det finns ingen som kan svara på frågan. Olika regeringar har i över tjugo års tid nu aktivt försökt med integration från vänster till höger till mitten och tillbaka så många gånger att det börjar likna Albert Einsteins definition av vansinne: ”att prova samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”.

Det enda radikala alternativet på bordet är att införa låglönejobb av amerikanskt slag. Det hade utan tvekan löst en del av integrationsproblemen och utanförskapet, men det skulle också innebära slutet på den svenska modellen och välfärdssamhället så som vi känner det. Denna ”högerlösning” förefaller ha litet stöd bland befolkningen, även om Moderaterna förmodligen kommer att landa här

någon gång i framtiden. En ”vänsterlösning” vore att fortsätta pumpa in pengar och än en gång öka satsningarna på utanförskapsområdena, en strate- gi som har provats och misslyckats många gånger tidigare och som också den förefaller ha minskat folkligt stöd. Mellan höger och vänster finns det inte heller mycket hopp, även om Folkpartiet gjorde några trevande försök under början av 2000-talet.

Tänkande människor har för länge sedan insett att gapet mellan vad arbetsmarknaden kräver och vad många i utanförskapet kan erbjuda bara kommer att växa i takt med att globaliseringen tilltar och konkurrensen från Asien ökar. Ingen politiker kan idag svara på vad en arbetslös 20-åring med utländsk bakgrund och ofullständiga betyg ska göra med sitt liv. Som världsekonomin ser ut idag finns all anledning att tro att utanförskapet först kommer att fördjupas för att sedan bli bestående med svåra sociala konsekvenser som följd.

När jag tog studenten i Landskrona 2001 var vi fem naturklasser och fyra samhällsklasser bland avgångseleverna. Vid studenten 2014 var det en av varje. Det finns flera skäl till varför det ser ut såhär, men införandet av friskolereformen har haft en förödande inverkan på samhällen som Landskrona, ingen tvekan om det. Högpresterande elever, i regel de utan invandrarbakgrund, sökte sig bort. Låg- presterande, varav många med invandrarbak- grund, blev kvar. När jag förra månaden återvände till min gamla högstadieskola för att hålla en gäst- föreläsning för en nionde klass om mitt forsknings- ämne, Israel-Palestinakonflikten, visste ingen i klassen vad termen antisemitism betydde eller hur många judar som dog i Förintelsen.

Under nuvarande flyktingkris nämns ofta andra världskriget som historisk parallell. Men bortom de dagsaktuella problemen i mottagningen så väntar en utmaning som har en ännu mer dramatisk parallell. Utmaningen att integrera alla dessa invandrare/flyktingar är närmast att likna med industrialiseringens början i slutet på 1800-talet, då städerna fylldes av människor som var okvalifice- rade för den arbetsmarknad som då rådde och istäl- let hamnade i den tidens utanförskap med misär och alkoholism som följd. Med mycket möda och stort besvär lyckades staten med tiden tillhanda- hålla utbildning, arbete och andra välfärdstjänster åt alla. Det ledde till att Sverige, till överväldigande del under ledning av det socialdemokratiska parti- et, kunde bygga upp en av de mest avancerade modellerna i världen för hur ett samhälle ska styras.

Vi står inför liknande utmaningar idag med sam- ma behov av att hitta lösningar. Det vi ser i Lands- krona och på andra håll i Sverige idag är inte bara en modern form av social misär utan också en ny form av livegenskap, där människor tvingas leva hela sina liv på samma plats utan möjlighet till självförsörjning. När jag promenerar i Landskronas utanförskapsområden tänker jag ofta på att jag inte har någon aning om vad som försiggår i bostads- områden bara någon kilometer från mitt hem. Det slår mig också att nästan alla lägenheterna i utan- förskapsområdena har fördragna gardiner eller nedrullade persienner, nästan som små fort där människorna isolerat sig från det omgivande sam- hället.

Oavsett var man står politiskt, så borde ett sunt samhälle vägledas av principen att ta emot så många invandrare/flyktingar som samhället har en rimlig chans att integrera. Sverige är inte ”första- land” från någon konfliktzon, och vårt mottagande kan därmed rättas efter integrationsförmåga med- an bistånd riktas till de länder och flyktingläger där den överväldigande andelen av flyktingarna hursomhelst kommer att befinna sig.

På platser som min hemstad Landskrona nåddes smärtgränsen redan för tjugo år sedan. Fler städer har tillkommit sen dess, och ännu fler är på god väg. I det krisläge som nu råder handlar det inte om ”att öppna våra hjärtan” som förre statsministern Fredrik Reinfeldt sade i ett av sina minnesvärda, men verklighetsfrånvända uttalanden om invandringen under sin sista tid som statsminister.

Vi måste istället öppna våra hjärnor, först för att få situationen under kontroll och sen för att hitta lösningar. Den första åtgärden regeringen bör ta till är att tillfälligt stoppa eller åtminstone kraftigt begränsa flyktingströmmen till Sverige.

ANDERS PERSSON statsvetare vid Lunds universitet och Linnéuniversitetet

Medborgare, välkomna in i verkstaden med era kunskaper

Björn F

I dag blev jag riktigt förbannad. Medborgare!

Jag tog bilen i morse och körde in till Brommaplan för att uträtta ett par ärenden där. Väl framkommen stannade jag på OK/Q8 bensinmack för tankning, men gick först över till bageriet för att handla.

När jag kommer tillbaka till macken har man satt en parkeringsanmärkning på min bil där den står lite vid sidan om på macken. Jag blev tvärförbannad och gick in till kassorna och frågade vad helvete dom sysslade med. Fick en massa svepande svar till föklaring och personalen därstädes kunde inte göra något åt saken bla, bla, bla. Jag hade stått ”för länge” på mackens område utan att handla. Tiden jag stått var väl tio till femton minuter. Man måste således handla inte fylla luft, göra ren vindrutor, fylla på spolar-vatten eller dylikt utan köpa något. Jag har varit en trogen kund på denna bensinmack (till och börja med OK)  sedan  åtminstone i början av 1960-talet . Det gäller några 100 000-kronor i dagens penningvärde, som jag spenderat där ( 50 år i medeltal ca 5000 kr/år) .

Jag tycker det hela är absurt. Jag råder alla som läser detta att sluta handla på OK/Q8 . Det kan annars bli dyrt för er.

Det andra som retade upp mig denna förmiddag var en artikel i DN, som tog upp vad som beslutats om Ojnareskogen på Gotland och hur fantastiskt bra det var att kalkbrytning  där ej skulla tillåtas. Det hade varit på sin plats att då också beröra alla människor som kommer att bli arbetslösa på grund av detta beslut och hur deras familjer skall klara sig i framtiden. Detta nämndes med andra ord inte med en stavelse.

Jag ringde upp DN för att framföra min åsikt i frågan till den politiske huvudredaktören och fick då svaret av växeltelefonisten att varken han eller någon annan tar emot synpunkter på telefon. Jag uppmanades att skicka ett mail. Detta är för mig fullständigt obegripligt, Journalisterna låser in sig på sina rum och tittar på sina djävla datorer. Det är inte underligt att det skrivs så mycket oväsenligt och att objektiviteten förloras när man inte vill lyssna på de som verkligen varit där ute. Alla är inte skrivkunniga men ändå kloka. Det direkta  samtalet mellan människor är oftast mest informativt. Träffas man blir det allra  bäst. Jag skall ge ett råd till DN, Det är gratis. Stäng telefonväxeln. Ni vill ju ändå inte prata. Växeltelefonisten blir tyvärr arbetslös, men ni kan ju skicka ett mail till henne , att resa till Gotland och njuta av blommorna i Ojnareskogen.

Medborgare, vårt gamla sätt att kommunicera håller på att förloras.

Björn F.