Varför göra det enkelt, när man kan göra det underbart komplicerat. Medborgare!

Detta handlar om vår verklighet sett från ett tyskt ? talesätt,”varum es einfach machen, wenn man es wunderbar kompliciert machen kann”.

Det har alltid förvånat mig hur vi komplicerar vår tillvaro. I många fall, när ett problem pockar på sin lösning, så hittar vi inte lösningen för att vi börjar gräva ner oss i en massa ovidkommande detaljer och blandar in i processen personer, som inte vet någonting om saken i fråga. De är ofta så kallade särintressen, som försvårar möjligheterna, att komma till en vettig lösning av problemet.

Några exempel:

- Våra diskussioner om klimatet. Vi vet ju en hel del genom gjorda studier om jordens tillkomst och vad som hänt fram till våra dagar. Vi lever i en mycket föränderlig värld inte minst när det gäller klimatet. Jorden har till en början varit obeboelig för mänskligt liv. Det har alltid varit omväxlande varmt och kallt med ständiga naturkatastrofer. Kontinenterna har flutit (flyter) runt och ändrat sina platser på klotet i förhållande till varandra. Det liv, som funnits har anpassat sig för att sedan utplånas så gott som fullständigt  för att sedan uppstå igen i en annan form. Det är nu människans tid på jorden sedan drygt hundratusen år (homo sapiens) tillbaka.

MÄNNISKAN KAN INTE PÅVERKA JORDENS KLIMAT. Det blir, som att lyfta sig själv i håret. Allt talar för det omöjliga i detta projekt. Det är självbedrägeri. Vi är en del av detta klimat. Vår tid på jorden är sannolikt begränsad. Låt oss syssla med andra för mänskligheten mer väsentliga ting som välfärd, fred och medmänsklighet. Slösa inte bort resurser i onödan, som Gudrun Schyman  gjorde, när hon ELDADE upp  en massa pengar till ingen nytta.

En annan sak, ta det här med att ”gräva” ner koldioxiden i marken eller under havsbotten. Tala om särintressen. Greve Helmuth von Moltke, tysk generalfältmarskalk, som bland annat. bidrog till att Tyskland enades under 1800-talet, skrattade två gånger i sitt liv sägs det, nämligen när hans svärmor dog och när han fick se Waxholms fästning. Har han hört det här om koldioxiden, så har han säkert skrattat ännu en gång nu från sin grav

- Invandringen till vårt land är ett annat problemområde. Här finns det många experter, som vet och kan. Det är mycket prat och lite verkstad. Den enkla och nödvändiga lösningen är att invandringen minskas till en nivå som gör att resurser kan skapas till våra här befintliga invandrare.

Jag tänker på tillförande av mänskliga och materiella resurser så att våra nya svenska medborgare kan assimileras i samhället så fort som möjligt och får möjlighet att leva som infödda svenskar. Det bör vara målet. Med nuvarande invandringstakt så kommer vårt ”välfärdssamhälle” inte att existera mycket längre. Ekonomin kollapsar. Det kan tänkas att vi tillfälligt måste stoppa invandringen helt och endast ta emot flyktingar. För mig är detta ett helt uppenbart alternativ. Vi sågar på den gren vi alla sitter (läs mera här).

- Mitt sista exempel den här gången på hur vi komplicerar olika frågor helt i onödan är det här om vår försvarsförmåga. Sverige har haft fred sedan början av 1800-talet. Det beror på att vi nästan alltid har haft ett starkt försvar. Detta har gjort att vi respekterats av vår omvärld. Varför i herrans namn ändra på det. Framtiden vet vi ingenting om, men vår historia pekar ut kursen i detta fall. Försvaret är en del av vår trygghet och således en grundbult i välfärdssamhället. Det behövs inga fler utredningar. Det är helt glasklart vad som behöver göras för att vi skall få ett försvar för vår tid. Ett försvar som skapar respekt i vår omgivning och ger oss handlingsfrihet i vår säkerhetspolitik. Just nu har vi ingendera. Jag är innerligt trött på detta käbbel som pågår.

Sammanfattning:

Det var en gång en Fartygschef på en svensk kryssare med ca 500 mans besättning, som erfor att hans besättning på landpermission uppförde sig illa. Fartygschefen kallade då på sekonden (andre man ombord), som redogjorde kort för besättningens agerande uppe i staden i vars hamn kryssaren låg förtöjd. Då sekondens redogörelse var klar sade fartygschefen:”Tack, det var gott! Undersök och bestraffa.” Sekonden svarade.”Det är uppfattat.” Sedan vidtog sekondens utredning. Målet hade fartygschefen angivit.

Det kan synas som jag tror att allt är så enkelt. Förvisso är det inte det. Men för att komma till bra beslut i komplicerade och känsliga frågor, så måste man inledningsvis förenkla och skala bort detaljer för att hitta och välja den bästa lösningen. Sedan tar man detaljerna, men då är målet utstakat. Oftast är det helt fruktlöst att göra det omvända. Detta görs ändå gång på gång. Resultatet blir att allt rinner ut i sanden.

Medborgare, enkelhet och klarhet behövs, när det skall beslutas i framförallt svåra frågor.

 

Björn F