Min vän torpeden. Medborgare!

Jag har en torped i trädgården pensionerad som jag. Den är trådstyrd.  Vikten är ca 2 ton med trotyl i stridsspetsen. Dess Längd  är ca 7 m . Torpedens fart  är hög, gångdistansen lång och dess  träffsannolkhet är förbluffande god. Den är utvecklad i Sverige av skickliga ingenjörer för en mycket billig penning. Inga fartyg i Östersjön eller annorstädes skulle mått bra av att träffas av den.

Vi har ett kärleksförhållande torpeden och jag. Den och dess gelikar möjliggjorde att jag under mina uppdrag med ubåt under det kalla kriget kunde känna trygghet. Det gällde mig och min besättning.och vårt land Sverige i en otrygg värld där terrorbalansen härskade.

Idag så jobbade jag i trädgården med höststädning. Jag var då också runt min torped och städade och fick då höra hur torpeden plötsligt gav ljud i från sig. Det var ett utdraget morrande ljud. Den sa till mig; ”skall vi inte  skita  i det här tråkiga höstarbetet och sticka ut på havet och göra lite nytta som förr. Var vänlig och klargör mig för skjutning.”

Ja, vilka upplevelser man kan få helt utan förvarning. Det var väl vinden som kilade genom min torpeds lätthål.

Efter detta gick jag över till att fundera på mitt fosterland Sverige och jorden. Trädgårdsarbete på min nivå kräver inte mycken tankemöde. Vad går vi mot för framtid? Människornas utveckling verkar inte gå åt det håll som vi alla skulle önska. Vi vill skapa trygga och meningsfulla liv för oss.I stället blir allt mycket otryggt och komplicerat. Vår jords invånare utsätts i utökad grad för krig, svält och sjukdomar. Vi kan tydligen inte bemästra detta. Är det människans strävan att skapa jämvikt och rättvisa, som blir kontraproduktiv.   Vi är i första hand gruppvarelser. Gruppen är många gånger viktigare än individen. Vi vill gärna ha social kontroll och samförstånd i vår grupp. Den blir idag allt större på grund av våra snabba kommunikationer.

Kan en av  orsakerna till en allt oroligare värld vara att vi inte kan bearbeta den stora mängd information, som vi får oss till livs hela tiden? Vi snetänder helt enkelt i vår strävan att ordna allt till det bästa för oss. I stället blir det kaosliknande förhållanden, som uppträder allt mer frekvent.

Medborgare, akta er för trädgårdsarbete.

Björn F